Hund 2008

Så var det gjort. Jag och Lina & Lowell begav oss tidigt i morse upp till Stockholm med två ivriga jyckar i baksätet. Resan gick riktigt bra och vi var på plats redan halv nio. Då var det dags för mina trevande försök att få till Vilmas päls. Kan tyckas vara en solklarhet m har man haft släthåriga hundar tidigare så är det betydligt mer än man kan tänka sig. Jag försöker se och lära det jag kan, men efter två tillfällen kanske man inte kan förvänta sig så mycket.

Innan vi skulle ut i ringen kom Marie och henne kompis som också var uppe i Sthlm. Vilma blev överlycklig av att se Marie och pusskalaset var i gång:-) Jag var allmänt disträ och fick försöka hejda Vilma från att inte "rufsa till pälsen" som det uttrycks allt för mycket. Herregud...

Vilma blev idag 1:a i sin klass. Vi var bara två juniortikar så det var inte så mycket att spela om. Jag hade på förhand fått veta att jag var mer eller mindre chanslös mot den andra som hade stor utställningsvana. Men så blev det inte! Överlag var det ytterst få Kerrysar på plats - synd.

Min målsättning idag var att hålla Vilmas huvud uppe så mkt som möjligt och detta kanske på bekostnad av svansen av och till m vad kan vara viktigast för domaren, svans eller ögon och ansiktsuttryck? Ja- i varje fall fick vi i kritiken att Vilma hade utmärkt långt huvud, välburna öron och vackra ögon. Så vi lyckades framhäva det.

Jag har svårt m Vilmas framben, än har hon inte kommit så långt (inte så konstigt efter 2 utställningar) att hon ställer rätt frambenen själv utan det blir lätt att hon står vingligt med ett ben långt framför det andra. Därför har jag ställt rätt hennes ben genom att lyfta upp henne och ställa ner henne så som jag gjorde på handlerkursen men det fick jag på ett ganska burdust sätt veta idag att så ska jag inte göra! Vi måste helt enkelt öva på detta så att hon ställer upp sig själv och med klickern tror jag att det kan gå att få henne att bjuda på beteendet. Jag ser att andra står framför hunden m godis och bollar och pocka och veva m händerna, gör jag det börjar bara Vilma hoppa och studsa vilket jag också ser att hundarna ofta gör! Det vill jag inte så det hänger på mig att lyckas träna in det på annat sätt.

För övrigt gjorde Vilma ett strålande jobb - det är jag som matte som måste bli bättre på att visa henne i ringen och helst få henne att ställa upp sig så mkt hon kan själv så att jag kan bara finnas i bakgrunden och Vilma blir så synlig som möjligt. Jag ska fråga Elisabeth Wahlström vid nästa handlerträning igen hur vi kan jobba vidare.

Så på agendan för närmaste tiden blir det mer fokus på den övriga träningen igen...hur det än är så känns det ju som att arbetet mellan mig och min hund är bra mycket viktigare än denna "show" utställning faktiskt är. Det är ju våra aktiviteter tillsammans som skapar relationen och kontakten och den kontakten vi har är helt ovärderlig för mig!

Tack för idag Vilma - bilder kommer snart (Lina fotograf ska bara skicka mig bilderna först)