Träningsdag med Lina och amstaffen James. Vilma något okoncentrerad efter en veckas vila och en massa överskottsenergi men här verkar det inget fel på vad som står i fokus - James så klart!

Vilken kontakt James!

Så här gott har vi det fredagkväll...

På bättringsvägen

Vilma har blivit mycket bättre genom medicineringen. Nu är det full fart igen och det är svårt att försöka hålla en 7 mån valp stilla när hon har massor av energi och är van vid att aktiveras i princip varje dag. På onsdag smet vi iväg till lydnadsträningen och Vilma var upp över öronen glad när hon såg alla kompisar. Att hon blev påflugen av en boxer gjorde inget alls, han ville väl bara leka? Igår var vi hos veterinären igen och tog nya prover och allt verkade bra. Veterinären kollade Vilmas rörelser och konstaterade att hon hade ett mkt fint steg, vi får väl hoppas ringdomarna tycker det samma så småningom. Laddar för morgondagen då Lina kommer m sin amstaff James. Träning, lek och skratt står på agendan och vi ska även passa på att titta på lydnadstävlingen på klubben.

Värsta veckan...

Den här veckan har varit en av de absolut värsta i mitt liv. Vilma blev halt förra helgen och vi fick en tid under veckan hos veterinär för röntgen. I början av veckan försämrades allmäntillståndet kraftigt och Vilma började få feber, var trött och apatisk, åt inget och drack knappt. Tisdag kväll hade jag väl ringt veterinären typ 10 ggr redan för jag kände på mig att det här inte bara var en vanlig hälta utan att det måste vara något annat. Borrelia, anaplasma alla hemskheter snurrade runt runt i huvudet på mig. Alla i min omgivning tyckte som vanligt att jag överreagerade och sa till mig att varva ner. Veterinären tyckte vi skulle vänta till onsdag morgon då de ändå inte kunde göra något förrän de sett röntgenbilderna. Kvällen och natten blev en enda lång vaka, tog tempen varje timme och satt bredvid Vilma när hon fick världens febertoppar. Jag kände på mig att något var riktigt fel och jag var rädd för att jag skulle få åka hem utan hund dagen efter när vi åkte till veterinären. De tog massa blodprover och röntgenbilder förstås. Vilma lades på dropp eftersom hon var så risig och inte fått i sig tillräckligt med vatten. Röntgenbilderna visade inga skador på leder eller skelett och flera veterinärer tittade på bilderna. Därför började de behandla Vilma för fästingsjukdomar och smärtstillande. Vilma svarade riktigt bra på behandlingen och på fredgen när vi skulle tillbaka till veterinären var hon sitt gamla vanliga jag. Hon gjorde förstås succé på djursjukhuset, pussade alla och charmade minsta lilla katt... Blodproverna hade kommit och Vilma har fått borrelia, lägsta graden men ändå positiv. Vi har haft fyra fästingar på hela sommaren. Fästinghalsbandet åkte på i maj och togs av i augusti. Hela sommaren har jag borstat henne febrilt efter varje promenad och skogstur. Två fästingar fick hon direkt när vi tog av halsbandet nu i augusti och förmodligen är det någon av dem. Tur som är fick hon symptom så pass snabbt och vi kunde sätta in behandling i tid. Jag hoppas vid gud att det minskar risken för följdsjukdomar för jag törs inte ens tänka tanken på vad som kan hända. Till veckan ska vi tillbaka igen och ta fler prover för att vara på säkra sidan. Så nu är det strikt vila som gäller och det är inte det lättaste eftersom hon redan är mycket piggare och vill härja järnet hela tiden. Så, det blir ganska skönt att få lägga sig ikväll och avsluta den här veckan, begrava den och hoppas att det aldrig händer något liknande igen...

Alltid något...

Vilma är halt! Har varit det sen i fredags och jag börjar bli riktigt orolig. Har varit till veterinär och ska tillbaka på onsdag. Hoppas inte röntgen visar något bestående. Men just nu hoppar hon runt på tre ben, tycker supersynd om sig själv och får massor av godis och gos av mamma. Så typiskt när vi börjar tävlingslydnadskursen imorgon, har kurs hos Malin på onsdagar som vanligt, ska till klubben på torsdag igen och sen spårkursen på söndag. Ja som ni ser, det blir tusenlappar och trevliga träningstillfällen som går åt skogen. Vi får väl sitta vid sidan om plan under veckan och titta på de andra, vi kan vara störningsträning för dem så lite nytta för det väl med sig.

Spårkurs

Igår var Vilma och jag utanför Karlskoga på spårkurs. Det var vi och jaktgänget kan man säga. En toppen instruktör med gedigen kunskap om spår, viltspår, eftersök men även bruksspår. Hon heter Annika Kjellberg och körs sina kurser genom jägarförbundet. Vilma och jag har inte riktigt bestämt vår inriktning. Vi har tränat bruksspår men jag är intresserad av IPO som kommer allt mer och mer. Det här med jakt och eftersök är kanske inte vår grej riktigt samtidigt även om det är intressant. Instruktören tyckte att vi skulle välja inriktning ganska fort om vi är intresserade av IPO eftersom spårtekniken skiljer sig ganska mycket från övriga. Eftersom det är förenligt med bruksspår så lutar det väl åt att vi kör mer åt det hållet. Instruktören kan pricipen bakom IPO men har själv inte hållit på med det så vi får på varsin kammare söka information till nästa gång, så laddar jag med korv har hon lovat att hon ska lägga IPO spår åt Vilma! All info om IPO mottages tacksamt!

Vilmas Tibbekompisar Tova och Saga i gröngräset!

Länk Kerry Specialen Sthlm World Dog Show 2008

http://www.moscowkerry.ru/Content/documents/VideoVistavki/vistavki2008/Sweden2008/NTSSweden2008/

En ny kompis

Min nya kompis är med mig överallt...och på natten är han den bästa kudden!

Tips till er som klickertränar!

Canis bok som är skriven av Morten Egtvedt och Cecile Köste är att starkt rekommendera. Den heter "lydnadsträning i teori och praktik" och trots den lite tråkiga titeln är det en riktigt guldklimp. För er som är intresserade av beteendevetenskap och psykologi kan läsa första halvan av boken (typ 300 sid), den ger en mycket bra grund för att verkligen förstå tanke och funktion bakom klickerträning. Den andra halvan av boken (typ lika många sidor) går igenom alla moment i lydnadsträning utifrån klickerinlärning. Ni får också mycket bra tips inför er baklängeskedjning av moment, på så sätt får vi säkra kedjor som INTE behöver befästas om igen var 5:e gång. Boken kan ni köpa direkt på nätet från: www.canis.no

En Kerry...

Redan innan jag skaffade Vilma hade jag förstått att en Kerry kan vara mycket bestämd och envis. Jag hade ju lite erfarenhet från Affe, mina föräldrars Kerry och jag har ju tidigare haft en Rottis så jag tänkte lite nonchalant: hur svårt kan det va? Jag själv är ju rätt envis så jag lär väl vinna den matchen!
Jo då, visst kan man det ibland men det är inte helt lätt. Vilma och jag skulle på lydnadskursen igårkväll men den blev inställd pga sjukdom. Okej tänkte jag, vi får väl hitta på något annat då så vi stack ut i skärgården och tog en riktig promenad tillsammans med kennelbror Affe. Fint väder när vi gav oss ut resulterade i ösregn och ett riktigt åskväder. När Vilma och jag kom hem var vi dryp blöta från topp till tå. Efter ett bad skulle vi så inleda vår myskväll. Husse Tony reser en del i jobbet och är i Stockholm för några dagar så det skulle liksom bli Vilmas och min kväll. I Vilmas värld är livet toppen när både husse och matte är hemma, det inte sker några förändringar i rutinen och vi båda har "full attention" på Vilma. Vi andra vet ju att livet inte riktigt är så.... Det hela slutar med att fröken busig bestämmer sig för att härja järnet. Hon hänger i gardinen och fullkomligt vill dissekera en vas med prydnadsgräs och då får det vara nog! Jag säger till Vilma att hon ska gå bort därifrån, Vilma går bort tre meter och anfaller sedan gardin och vas ytterligare en gång. Samma procedur upprepas typ 50 gånger (lite överdrift). Jag har fått goda råd från min uppfödare (som har en gedigen erfarenhet av Kerry) att den andra gången ska toleransen från min sida definitivt vara slut. Javisst tänker jag, nu ska jag försöka stoppa det här i tid. Jag ger Vilma en rejäl tillsägelse och fröken tittar på mig som att självklart mamma ska jag göra som du säger. Vänder ryggen till och så är monstret framme igen... Vad kan jag dra för slutsats av det, jo jag är inte tillräckligt hård från början. Så är det bara! Till mitt försvar kan jag säga att Vilma har en förmåga att se väldigt finurlig ut, hon tar till alla knep i världen för att man ska brista ut i skratt som typ göra konstiga ljud, kasta sig på golvet och rulla runt och göra diverse konster, slicka en i ansiktet, puffa på mig med nosen... I det läget är gardinen och vasen en bagatell jämfört med Vilma och det är svårt att försöka hålla sig för skratt och inte bara kasta sig in i leken som är såååå rolig. Ja som ni märker behöver Vilma och jag jobba på den här husdisciplinen, för husse skulle hon aldrig i livet göra så! Det jag funderat mycket på är hur det kommer sig att när Vilma och jag tränar och hon försökt sig på att ifrågasätta mitt ledarskap så finns det ingen acceptans från min sida. Jag visar henne tydligt att det där slutar vi upp med omedelbart, behövs inget skrik eller våldsamma korrigeringar för det, jag är bara riktigt tydlig och bestämd. Sen motiverar jag rejält det önskvärda beteendet och Vilma köper detta fullt ut. Det som verkligen slog mig igår, bättre sent än aldrig, är att gardin, vas, annan inredning helt enkelt inte är viktigt för mig och det gör att mitt försök att låtsas vara arg bara blir ett enda stort misslyckande! Då kan man väl tänka att det kan vara okej så länge hon vet vem som bestämmer när det väl gäller. NEJ, det funkar tyvärr inte så. Det vet jag ju egentligen mycket väl för en hund förstår inte vad som är skillnaden mellan en prydnadsvas och att sticka från en inkallning! Den dagen hon inte är så motiverad att jobba kommer hon göra just det, STICKA! Så skärpning på mig, lika bestämd som jag är i träning och varit med skällandet på gården behöver jag bli med andra hustrick som fröken tar till. Watch Out Vilma....

Pre-lansering av bloggen

Puuh, då var en första version äntligen på plats. Det här med egen blogg tar mer tid än jag räknat med (som allt annat i livet). Men nu är den äntligen på plats. Ikväll blir det lydnadsträning m Vilma inför kursen på onsdag. Vi går för tillfället vardagslydnad 1 (fortsättning på valpkursen) och nästa vecka börjar spårkurs m inriktning på viltspår.
Ni som besöker bloggen - lämna den inte utan avtryck:-)

Pictures

Kom igen nu, jag vill hitta det där godiset idag!

Lina och James (am.staff) m Smilla och Tova

Min polare "Affe" Affe och jag gillar att åka båt

En blivande champion...









Vilma de första dagarna!













En egen gräsmatta...