Julstress

Idag har jag och T Lundberg varit i Karlstad och julshoppat. Tony var trött efter en kvart och ja, det blev väl jag som fick tänka ut det mesta av klappar. Brorsans äldsta dotter Amanda har kalas imorgon så det blev prio på att hitta något till henne. Sedan började vi jaga julklappar och fick klart några men det återstår en hel del kvar. Efter 2h var vi trötta på julshoppingen och gick och käkade istället:-) Vad är problemet, varför ska det vara så jobbigt att gå i affärer? Musten går ur oss bara vi tittar in i folkvimlet, börjar tro att vi blivit folkskygga eller så är det på grund av all hets och stress på jobbet under veckorna som gör att vi bara vill vara i fred på helgen. Ja, ja det är ju än långt kvar till jul. Det här med att vara ute i god tid är rätt överreklamerat.

Vilma fick vara själv hemma och oj så hemskt det är. Hon tror verkligen att vi lämnar henne och aldrig ska komma tillbaka. Samma procedur varje gång, gnäll, skäll, pip och allmän stress. Det är precis som att hon känner på sig att något är på gång redan innan vi hunnit få på oss skor och jackor. Ja, grymt jobbig hund kan hon vara. När vi kommer hem har non det nöjdaste facet, åååh vad härligt att ni är hemma, nu kan vi mysa alla tre typ:-) Retar gallfeber på mig, jag är van en hund som ligger och sover hela tiden när man är borta och känner sig alldeles trygg med det. Vad gör vi för fel? Känns som att vi testat allt men detta kanske är ännu ett av de dolda felen med Kerrysar?

Och så det här med julafton, var ska man vara, vilka ska vara med, hur löser vi det praktiskt, vilka kan inte vara med? Tony är allergisk och i min familj har vi en hel del hundar. Det går bra så länge han tagit allergitablett och inte är mitt uppe i hunden. Hemma hos hans bror och hans familj funkar det jättebra för Elsa är lugn och sansad och lägger sig och slappar någonstans. Så funkar tyvärr inte hundarna i min familj utan kan de vara högt och lågt är det allra bäst! Vilma är förmodligen värst med sin energi men hon är ju allergivänlig så det spelar ju inte så stor roll. Vi vill ju inte vara till besvär och diktera för alla andra att han tyvärr inte kan sitta med tre hundar i knät, de är ju inte deras problem att Tony är allergisk. Och samtidigt blir mamma super sur om jag säger att vi inte kommer. Rävsax vadå? Så nu har det blivit en kompromiss lösning där vi kommer och är med under middagen och sedan far hem. Inte för att vi måste för de är jättesnälla och tycker att vi kan ha hundarna lite avskilt från oss alla men jag vet ju att de aldrig skulle göra så om inte vi kom och då får jag dåligt samvete. Alltid detta dåliga samvete...Sen är det dags på juldagen igen då min bror, hans fru och deras tre tjejer kommer och firar jul. Vi har vartannat år lösning och i år är det vår familj på juldagen. Då är det i alla fall hundfritt men helt kaotiskt med alla julklappar som de tre bortskämda tjejerna får:-) Men det är de värda.
Ibland känner jag bara att det skulle vara så skönt att vara hemma, ha sin egen lilla julafton där man får bestämma allt själv. Men, innan man fått barn räknas man liksom aldrig. Får aldrig ha några önskemål, aldrig en egen vilja för det räknas ju inte för man har ju inte barn, är inte vuxen. Konstigt för jag tycker att jag sitter och fattar vuxenbeslut hela dagarna??? Man kan visst ha ett liv och vara lite mån om saker och ting fast man INTE har barn. Nästan så att vi ser fram emot den dagen vi har egna barn och också får vara m och tycka och tänka! Och oj vad jag ska utnyttja det då....pass upp.

Men samtidigt...bara älskar jag julen! Missade den ju helt förra året då jag var i afrika så nu ska jag ta igen med dunder och brak!

Tony och jag har julpyntat (det lilla vi har av dessa extravagansa prydnadssakerna) och det är jätte fint i fönstren. Inget rött förstås, inte heller några andra färger men vitt och lite svart, och ja faktiskt lite guld också:-)
T tyckte dock att det var för mycket "ofärgat" så han tvingade mig att köpa en röd godisskål idag. Men den var fin faktiskt, godkänd för att inte få epiletiskt anfall...
Nu väntar film....härlig lördagskväll.

Vilmas första utställning

Vilma har varit på sin första utställning idag, terrierderbyt i Borås. Jag är jättenöjd med dagen, åkte dit med förväntan om att komma sist bland juniortikarna eftersom Vilma var yngst men kom hem med en andraplacering och 1:a i kvalitetsbedömningen! Bra jobbat Vilma. Hon skötte sig hyfsat i ringen, fullt ok för att vara första gången. har dock sprungit och stått bättre på träning. Så är det väl alltid i och för sig...vi behöver träna störningen runt omkring. Stod stundvis riktigt bra, strulade lite med huvudet och ena bakbenet när vi stod framför domaren i enskild uppvisning dock. Så det jag får jobba vidare med är att få upp huvudet betydligt mer, och försöka få henne att ställa upp frambenen rakt av sig själv så att jag bara behöver koncentrera mig bakdelen och svansen. Det räcker kan jag säga när man är inne i ringen, nervös och fladdrig! Men, efter dagens synande av Kerry ägare inser jag vad otroligt mycket det ligger i själva pälsvården. På ett sätt kan jag tycka att det är ju inte en utställning i bästa pälsklippning men samtidigt förstår jag vad otroligt viktigt det är för att framhäva hunden. Och oavsett om du har en snygg hund rent karaktärsmässigt så ser den ju föga snygg ut om den går in i ringen tillsammans med ett antal toppklippta kerrysar. Vi har förstås förmånen att få "klipparnas rolls royce" att lägga en sista touch innan entré i ringen. Jag talar om Charlotta Melin, uppfödaren, helt otrolig med saxen. Gäller att välja rätt uppfödare att köpa sin hund i från!

Affe gjorde också bra i från sig, 2:a plats bland unghundshanarna. Nu var de bara två men han förlorade mot en högst värdig vinnare, Charlottas lovande unghanen Rollick´s in the spotlight. Grymt snygg. Tyckte att Affe skötte sig riktigt bra i ringen, Pappa har turen att få en hund som ställer sig själv så att säga.

Sen, träffade vi Vilmas bror Rollick´s Prince Charming, riktigt söt liten kille som var ensam i sin juniorhaneklass. De nosade på varandra och man kan undra om hundar minns sina kullsyskon.

Nu är det hit the sack som gäller, kundmöte tidigt imorgon bitti och sömnen den här helgen har väl inte blivit den bästa. Vilma ligger redan utslagen hos en stolt husse...

Handikappad - ja, jag har senaste veckan varit utan känsel i vänsterarmen och delar av benet. Nacken brinner och knutarna i ryggen värker. Det låter värre vad det är men tyvärr så är det här med att jobba framför datorn hela dagarna inte direkt vänligt mot kroppen. Ett antal besök hos naprapaten har gjort att jag fått tillbaka känseln men fortfarande är nacke och axlar väldigt irriterade. Tar det lugnt m skrivandet, därav dåligt m bloggande! Gör ett litet kort inlägg med det lilla jag har att uppdatera...

Var på spårkurs i lördags, Vilma gjorde riktigt bra ifrån sig. Gick på blod och klöv och jobbade sig genom diken, vattenpölar, skogsris m.m. Och oj så stolt hon var när hon fann klöven till slut. På söndag var det dags för ringträning igen och hon har fattat galoppen men vill gärna dra nosen i backen av o till. Blir väl bättre när i är inomhus men jag vill ju gärna se henne i Borås m högburet huvud och seglande steg, som den lilla primadonna hon är.

Under veckan har det blivit löpturer och lite promenader. Kört lite utställlningsträning men försöker att inte tjata ut det. Imorgon ska Vilma få åka m morfar och mormor till Charlotta i Nyköping och bli klippt och trimmad inför nästa helgs terrierderby i Borås. Jag blir så nervös bara jag tänker på det. T. Lundberg och jag ska åka på dop i Örebro, Ts brorsbarn ska döpas. Ska bli jättekul och skönt att få bara vara hundledig en hel dag. Blir väl typ fjärde gången jag är helt borta från Vilma under dessa 9 månader, pinsamt.

Nej, nu vila armarna bums! Tony sitter och skriker "vad är det för fel på dig"? Gå bort därifrån...

Utställningsträning

Har kört utställningsträning m Vilma idag. Hon springer riktigt bra när hon väl bestämmer sig för att trava men de två första varven är hon lite väl i gasen och vill gärna galoppera. Gäller att trötta ut henne lite innan vi ger oss in i ringen live! Ställandet går faktiskt också riktigt bra, hon har fattat kommandot stå och kan till och m anstränga sig och rätta till sneda svansen lite också. Hennes svans är jag lite orolig för, den är något sned till vardags, tippar liksom åt sidan:-) Lite lång i korset verkar hon också vara vilket gör att hon får en ganska hög svans istället för en som går parallellt m rygglinjen. Ja, ja jag alla har vi ju våra brister när vi börjar syna i sömmarna.

Sen blev det en rejäl skogspromenad. Vilma har sprungit lös och lekt i de puderfina flingorna som dalat ner de två sista dagarna. Äntligen är vintern här, jag längtar efter att få ta fram snowboarden och längskidorna. Vilma ska tränas till att följa med på längd, kanske inte dra men åtminstone ha sele och linan på sig.

Och så Lars, grymt besviken, vilken pajas han var igår. Det är ju ingen som släpat han till idol, han har ju faktiskt sökt själv så då behöver han ju inte göra narr av hela historien. Skärpning, bestäm dig för om du ska visa upp din talang eller hoppa av!!

Imorgon är det spårträning m Karlskoga gänget. Vet inte riktigt vart vi ska hålla till pga denna "jäkla" älgjakt dock! Exakt hur egoistiska får man vara, de är ju överallt och vi hundägare vet ju varken ut eller in vart vi kan gå i skogen. Jag är inte emot jakt i sig, men lite lätt överdrivet blir det ju och jag tycker inte heller om denna hetsjakt på Älg. En sak att hålla stammen i sund omfattning, en helt annan sak att vara helt besatt av allt på fyra ben.

Tisdag - Am. presidentvalet. Barack Obama där ligger åtminstone min röst.