Värsta veckan...

Den här veckan har varit en av de absolut värsta i mitt liv. Vilma blev halt förra helgen och vi fick en tid under veckan hos veterinär för röntgen. I början av veckan försämrades allmäntillståndet kraftigt och Vilma började få feber, var trött och apatisk, åt inget och drack knappt. Tisdag kväll hade jag väl ringt veterinären typ 10 ggr redan för jag kände på mig att det här inte bara var en vanlig hälta utan att det måste vara något annat. Borrelia, anaplasma alla hemskheter snurrade runt runt i huvudet på mig. Alla i min omgivning tyckte som vanligt att jag överreagerade och sa till mig att varva ner. Veterinären tyckte vi skulle vänta till onsdag morgon då de ändå inte kunde göra något förrän de sett röntgenbilderna. Kvällen och natten blev en enda lång vaka, tog tempen varje timme och satt bredvid Vilma när hon fick världens febertoppar. Jag kände på mig att något var riktigt fel och jag var rädd för att jag skulle få åka hem utan hund dagen efter när vi åkte till veterinären. De tog massa blodprover och röntgenbilder förstås. Vilma lades på dropp eftersom hon var så risig och inte fått i sig tillräckligt med vatten. Röntgenbilderna visade inga skador på leder eller skelett och flera veterinärer tittade på bilderna. Därför började de behandla Vilma för fästingsjukdomar och smärtstillande. Vilma svarade riktigt bra på behandlingen och på fredgen när vi skulle tillbaka till veterinären var hon sitt gamla vanliga jag. Hon gjorde förstås succé på djursjukhuset, pussade alla och charmade minsta lilla katt... Blodproverna hade kommit och Vilma har fått borrelia, lägsta graden men ändå positiv. Vi har haft fyra fästingar på hela sommaren. Fästinghalsbandet åkte på i maj och togs av i augusti. Hela sommaren har jag borstat henne febrilt efter varje promenad och skogstur. Två fästingar fick hon direkt när vi tog av halsbandet nu i augusti och förmodligen är det någon av dem. Tur som är fick hon symptom så pass snabbt och vi kunde sätta in behandling i tid. Jag hoppas vid gud att det minskar risken för följdsjukdomar för jag törs inte ens tänka tanken på vad som kan hända. Till veckan ska vi tillbaka igen och ta fler prover för att vara på säkra sidan. Så nu är det strikt vila som gäller och det är inte det lättaste eftersom hon redan är mycket piggare och vill härja järnet hela tiden. Så, det blir ganska skönt att få lägga sig ikväll och avsluta den här veckan, begrava den och hoppas att det aldrig händer något liknande igen...