Ojsan! Sanningen är tuff...

Jaha, då var det onsdag och igår kväll brakade helvetet löst. Jag skrev ju i helgen att jag skulle försöka säga mer vad jag tycker och tänker direkt istället för att linda in saker i bomull. Upprinnelsen var Skavlans program i fredags där en amerikansk psykolog rekommenderade att man sade sanningen i alla lägen, inte bara när man blir tillfrågad utan vad man tycker och tänker om saker.

Början av veckan gick ganska lungt tyckte jag, gick och inväntade en sistuation men det hände liksom inget. Började ochså fundera på det här med sanningen vad det egentligen innebär. Är det när man vill reda ut saker och ting, eller när man tycker andra gör konstiga saker även om det inte är riktat mot mig - ska man vara en ren åsiktsmaskin som uttalar sig om allt eller är det mer i sitationer där jag är direkt inblandad? Gränsdragningen blev svår - testa själva får ni se! Enligt amerikanen tror jag det gällde alla lägen men jag kände att nej- jag kan inte springa ifatt ngn på gatan bara för att säga att jieesses vilken ful jacka du har, best of the 70ths? Nej, det är inte min grej så jag bestämde mig för att det får vara i situationer där jag är direkt inblandad helt enkelt. På jobbet är det ju en hel del grejer som ska avslutas, kunder som ska lämnas över osv. så jag tänkte ett bra läge att börja där. Jag brukar ju vara rak i min kommunikation annars också och tycker att det är viktigt att ge feedback på vad som fungerar bra och mindre bra så det hela resulterade väl inte i något annat än ren och skär feedback. Fanns inga smaskiga sanningar där att hämta direkt. Måndagen löpte på, stenlugnt, tisdagen löpte på - fortfarande stilla vindar men så pang! Jag och Tony sitter vid köksbordet och käkar middag, så börjar vi prata lite om påsken och att jag åker till Italien. Samtidigt kommer jag helt plötsligt på att nämnde inte mamma i helgen att de skulle åka till Skåne över påsken?!!! Och vad menar hon egentligen med det? är det just påsk 2009 de tänker åka till Skåne? Hoppsan där har vi en riktig katastrof, hon lovade mig när jag bokade Italienresan att Vilma kunde vara hos dem över påsken så Tony kan få möjlighet att åka ner till GBG och hälsa på sin mamma. Både T. och jag inser plötsligt att samma sak händer igen (ja, det är inte premiär direkt). Lovar mig en sak och sedan dyker ngt annat upp och hoppsan vi glömde visst bort att vi lovat en sak det var ju så länge sedan. Ja, det här med att man är planerande och säger till om saker och ting i tid ligger en i fatet kan man lugnt säga. Jag säger mamma men det är ju eg. pappa som tar hand om Vilma men mamma styr ju och ställer så pappa den stackarn är nog inte alls medveten om detta:-). Hur som helst, jag vet att hon inte menar något illa men jag har alltid varit lite lätt att ta för given för det är ju bara Gabriella, hon är ju flexibel och brukar lösa det mesta så det här blir nog inga problem för henne! Öööh jo det gör det faktiskt! Major problems. Brorsan är det helt tvärtom med, Pojkar = pjoska (fast han är 4 år äldre).
Så jag tar upp telefonen, lugnt och sansat och ringer och frågar: Du det här med påsk, var det nu i påsk du tänkte att ni skulle åka till Skåne? Ja, får jag till svar. De (min moster och hennes man) frågade om vi ville med men det är inte helt bestämt än. Jahaja, där ser man säger jag. Var ju bra att veta för vad jag minns har du lovat att Vilma kunde vara hos er - inga problem ni skulle ju vara hemma hela helgen och om inte Tony skulle till Göteborg på lördagen så bjöds han in till familjens påskmiddag också. Blixtsnabbt kommer en av dessa vanliga bortförklaringar som vanligt som jag ALDRIG KÖPER. Samtalet rullar på, jag eldar upp mig mer och mer. Varför inte bara säga att "sorry jag glömde bort det ännu en gång"? Nej, nu j-vlar ska sanningen fram . Det är INTE annat än ett rent och skärt brutet löfte! Jag vet väl att vi löser detta ändå men det är inte OK! Ja, det hela slutar med att jag blir så arg att jag slänger på luren mer eller mindre. Sen låg jag vaken till halv två och var lagomt förbannad!

Onsdag morgon - ja nu är jag igång så jag kan lika gärna köra på. Sitter på tåget på väg till jobbet. Väl framme i Karlstad är det dags att kliva av och vad händer när jag ska gå av tåget? Jo, hela folkmassan som ska in i tåget mot Sunne står naturligtvis mitt i öppningen och tränger. Samtidigt tycker sig en gubbj-el (om man får säga så) sig fram med en kaffemugg i handen och ställer sig precis nedanför trappsteget där vi andra ska försöka komma av. Jag står först och blir bara så blixtarg direkt. I vanliga fall skulle jag ha skakat på huvudet åt honom och på sin höjd gett honom onda ögat men i sanningens anda kan jag lika gärna säga vad jag tänker! Så jag säger: hur tänker du dig att jag ska komma ut ur tåget och du kunna komma in om du står mitt i öppningen? Gubben bara gapar, folkhögen bakom bara gapar, lite snubblande och trevande börjar de krypa lite smått bakåt och om jag inte hör helt fel kommer en liten susning genom folkmassan (...ja okej då det sista kanske var min inbillning). Gud vad gött det kändes!
Det är nog snarare den här typen av sanningar jag ska satsa på!

Fortsättning följer...

Vår lördag!

Dagen startade med att Vilma vaknade först vid halv sex, då vi går upp på vardagar, gick runt ett varv men när ingen gjorde en ansats till att gå upp burrade hon ned sig i korgen igen och sov till 7:30. Slår aldrig fel... Dags för morgonpromenad, en kort sådan för jag försöker komma hem igen och får ligga lite längre när man äntligen kan. Vilma nöjer sig gott med att få komma ut en kortis runt kvarteret och sen brukar hon lägga sig igen. Vi fick slappa till nio då det var dags för frukost och packa bilen för ytterligare en skidresa upp till Persberg. Att man ska behöva åka så långt jämt för lite längdskidor?! Där väntade Affe och färden bar iväg, Vilma börjar nu yla redan när skidorna plockas fram och skuttar på bakbenen. Pappa la en go kommentar "den där hunden måste ju vara blandras" ja, vem vet vad som finns bakom dessa tjeckiska linjer?
Det var riktigt härligt idag, nollgradigt men lite isigt i spåren. Vi åker längs kanalen i Persberg och det är otroligt vackert. Lite lurigt när det går undan och Pappa stog för dagens "nära ögat dopp". Lite fort i kurvorna och det är lätt att åka rätt ner i kanalen.

Sen blev det thaimiddag som mamma slängde ihop - riktigt gott! Vi klippte Vilma som nu hade hunnit bli riktigt långhårig trots att hon var nyklippt till utställningen i Örebro. Passade på att dra håret i öronen med och än en gång mår jag så jäkla dåligt över att behöva göra henne så illa samtidigt som det är för hennes bästa för att inte få öroninfektion. Helt otroligt hur hon kan ligga så stilla medan man har en lång tång och drar upp äckligt hår som växer långt ner i örongångarna. Affes hår får man inte röra men han är inte lika trång i öronen heller så det verkar inte vara några problem ändå.

Har precis varit på ICA och handlat, hur kul är det en lördagkväll? Åkte till pappersinsamlingen med all jäkla reklam som dimper ned i postlådan hela tiden. Jag förespråkar no advertising please men T. Lundberg är rädd att han missar någon av dessa otroligt spännande tidningar som kommer från Biltema, Claes O, Beijer och you name it. Så vi dras med reklamen men vem är det egentligen som åker till pappersinsamlingen stup i kvarten - hello?

Imorgon kommer det snö så dagen får utvisa om det blir en skidtur till eller latmask i soffan. Känner just nu bara för att grotta ned mig i en bok och slappa - läser just nu Longtail som handlar om dagens konsumtionsmönster (nörd jag vet?) och senaste hundsport och tidning från Canis ligger förstås halvlästa på nattduksbordet.

Melodifestival, japp- vem vill ni ska vara Sveriges representant? Jag säger bara Caroline af Ugglas men tror nog inte att det blir så. Tyckte även att de tre countrytjejerna var riktigt bra och om jag inte minns fel gick de vidare till andra chansen? Har inte koll på vilka som startar ikväll men jag hoppas verkligen inte att det blir en av dessa förutsägbara schlager dängor som går vidare. Gööör tråkigt! Men förresten, hur härligt är det inte att så ska det låta har börjat igen? I love P. Settman, han är bara så fläng men ändå bäst! Satt och skrålade i soffan igår kväll som vanligt till programmet och T vart lite lätt trött på mig. Jag sjunger hellre än bra men är inte blyg för att ta till ton... Det är ju det som är själva grejen att man ska hänga med. Han sitter tyst som en mussla och håller för öronen:-) Till och m Vilma knep ihop öronen tyckte jag mig se men va fan de får väl gå in i ett annat rum då. Efteråt var det Skavlan - den där Reinfeldt är rätt munter när han väl lägger manken till. Synd att man inte ser den sidan oftare. Det var som ni kanske såg också en amerikansk psykolog med som har som teori att alltid säga sanningen, inte bara när det efterfrågas utan i alla lägen. Han redogjorde inte bara för sin teori utan även för stt narkotika bruk - teorin att jämt säga vad man tycker och röka braj dagligen kanske inte riktigt är min grej men han hade en viss poäng karln. Nästa vecka ska jag pröva att säga sanningen lite oftare. Gillar du min frisyr? - nej du ser ut som ett ursketet äpple! Vad tycker du om den här offerten? - den suger! Har du lust att hjälpa till med en grej? - näe faktiskt inte! Kan du svänga förbi Ica på vägen hem? - åk till korvmojjen! Det blir nog en rätt sköjjig vecka! Jag avrapporterar.

Veckans citat: Vänskap är en själ som tagit bostad i två kroppar (Aristoteles)
Ha en superhärlig lördagkväll!

Bilder från skidspåret

Semester i Hafjell

Long time since yesterday!
Tiden rullar på, förra veckan var vi på skidsemester i Hafjell. HELT UNDERBART - vill man åka skidor på både längden och bredden m alpkänsla ska man definitivt åka till Hafjell. Det är andra året vi är där och vi har åkt upp två gånger per säsong ungefär. Denna gång blev det en vecka och vi bodde i en stuga (som vi var mindre nöjda med...) tillsammans med mina föräldrar och deras Affe. Även kusin Alex (härlig tonåring ni vet...) fick också följa med och röra lite på sig i friska luften. Gänget gled runt på sina skidor och jag hängde på m snowboarden. Tony gnällde av och till på mig att jag gasar på för dåligt - min kommentar: jag kör på säkerhet! Ja, vadå jag är ju faktiskt 32 och det kostar både tid, kraft och pengar att bli sjukskriven pga onödiga olyckor. Kusin Alex gjorde en rejäl vurpa i samband med ett hopp som resulterade i två vackra klockor.
Fartdåren Tony kör som en galning men samtidigt är han otroligt säker på skidorna och lyckas åka snyggt dessutom. Hur bär han sig åt?

Vi försökte pressa alpint med längd varje dag så även hundarna skulle få komma ut på en tur. För min del är båda lika roligt så jag bara njuter av allt som har med snö och skidor att göra. Fina bilder lyckades vi ta med en underbar utsikt.

När vi kom hem var Vilma helt slut i flera dagar, dels all skidåkning och dels allt härjande med Affe den stackaren. Han njöt nog när han slapp Vilma i ett par dagar:-) Vilma tycker det är så kul med längd och det senaste är att hon börjat tjuta som en polarhund i starten och studsar på bakbenen - ser för roligt ut! Tjejen har helt missat att hon är en Kerry Blue Terrier. De flesta brukar ju bara få sätta sina tassar i utställningsringen så det gör mig sååå lycklig när jag tänker på vilket guldliv denna lilla råtta har. Det är få saker inte hon får prova på, hon skulle bara veta vad bra hon har det.

Det var tufft att starta upp igen på måndagen. Hjärnan kändes avslagen och det var också lite sorgligt då jag precis innan semestern sa upp mig. Har fått tjänsten som Marknadsanalytiker på Löfbergs Lila så nu blir jag en kaffeböna för hela slanten! Börjar 1:a april så det går fort i svängarna nu. Massor av jobb som ska avslutas och kunder som ska informeras. Men jag ser verkligen fram emot den spännande utmaningen att få jobba som marknadsanalytiker för ett av Sveriges starkaste varumärken!